whenwordsfailmusicspeaks

Spenderade två timmar på bup igår. Höjd dos medicin, igen. Dessutom slutar min behandlare nästa vecka så vi pratade och kramades massor. Jag kommer tvingas börja om, igen. Jag har inte velat tro det, men jag gillade henne, jag tror nästan att jag litade på henne. Även om det känns omöjligt att det kanske är så. Hur som helst spelar inte det någon roll längre, eftersom jag inte kommer träffa henne mer. Det är jobbigt, för jag har börjat om 1000 gånger på det här sättet. Läkarbesöket kom väl inte så mycket mer framåt heller, jag går under utredning nu. Så det väntar att se. Efter lite tröstshopping åkte jag till mormor. Vid tio stack jag ut och mötte upp Vera. Snackade skype osv senare och somnade. Nu är jag uppe och har precis sminkat mig. Ska till skolan vid halv ett för möte..Jag orkar inte ens. Det känns försent. Mitt liv känns redan kört.