whenwordsfailmusicspeaks

Jag har varit sjuk i tillräckligt många år för att veta hur jävla mycket människor kan dömma. Jag hatar att komma till skolan och få kommentarer som "Aha, så du mår bra nu?" eller, "vafan gör du här?", "Jaså Emma, där ser man". Det finns folk jag träffat både inom sjukvården och inom skolan som sagt "Bit ihop lite", "kämpa då". Eller "Du försöker inte tillräckligt mycket, du är lat". Alltså förlåt men jag blir så jävla förbannad på såna människor, är dom totallt hjärndöda eller vad är problemet? Eller människor som säger "Haha, fan vad du ser sliten ut då." Ja, är det konstigt när jag varit uppe och gråtit hela natten, inte ätit på 3 dygn och dunkat huvudet i väggen tusen gånger om? Ingen som inte varit med om det kan förstå hur mycket det tär på en att hata sig själv på det här sättet. Visst, vem som helst har dåliga dagar, när man tycker att man ser förjävlig ut och man bara tänker på hur tjocka sina lår ser ut. Men det är inte samma sak som att svälta sig själv, trycka fingrarna i halsen och skära sönder sin egen hud med rakblad. Jag hatar folk som tror att dom vet. Som tror att man mår bra såfort man skrattar, dom dagar då jag mår som sämst väljer jag ofta att slänga på ett extra leende. Jag blir så jävla trött på det här samhället, här är psykiskt sjuka fel, onormala, svaga och ovälkomna. Fan vad jag är trött på att bli orättvist behandlad. Folk har spottat på mig, sett ner på mig så jävla mycket. Jag är så trött på såna människor, hur tänker ni? Skulle bra gärna vilja veta det någon gång. För jag förstår inte hur man kan göra så. Åh, dra åt helvete jsjsdjkjfklqwopweqwopjkvnvpolösd