whenwordsfailmusicspeaks

Jag är inte tårarna i dina ögon, jag är leendet på dina läppar.
Jag gav inte upp, min kamp var över.
Jag lämnade mig själv, men jag kommer aldrig att lämna dig.
Trött på att springa fram och tillbaka, det leder ingenstans.
Och det jag försöker springa ifrån, kommer alltid ikapp.
Jag är kvar i samma mörker.
Och hur mycket jag än försöker att förstå, står jag tomhänt utan svar.
När jag vaknade insåg jag att det bara var en mardröm.
Men jag ville somna om, för hur jobbig drömmen än var,
så är verkligheten värre.